End credits

Din hand vilar på min rygg.
Dina ögonfransar kittlar min kind.
Din mun kysser min nacke.
Dina andetag värmer mitt sinne.
Jag blundar,
låtsas sova,
vill aldrig någonsin att du ska sluta.

And you belong with me

... Och plötsligt visar det sig att utav alla hemsidor som mitt jobb kan blockera, så har de glömt att blockera Blogspot. Det känns dock som att jag bryter mot en helig regel. Att läsa serier, bloggar och sitta inne på Twitter är väl en sak, men att blogga när man jobbar? Jag kommer att återfödas som en snigel :<
Belfast är fint på de flesta sätt men det var inte förrän i onsdags (efter en månads tjatande) som jag äntligen fick min router levererad, och då upptäcker jag att det fattas en strömkabel till mitt modem. Och den enda elektronikbutik som säljer sådant är förstås stängd när jag kommer hem från jobbet. Annars är jag så fruktansvärt nöjd med mitt liv! Jag har en mysig liten lägenhet (som visserligen är ganska kall), jag har vänner på jobbet som jag kan gå ut med och dricka cocktails för £3 på lördagsnätterna, jag har en familj som kommer att hälsa på mig över jul och nyår, och jag har en mysig irländare att älska och avguda.
Nu fattas bara internet, så att jag får lite kontakt med svensk civilisation. (Och så att jag kan börja spela WoW igen. Jag har ett gamecard som ligger och väntar där hemma.)

Blue jeans

Två veckors produktträning på mitt jobb är avklarat, och imorgon måste jag få över 80 % på ett prov, annars... Ja, jag vet inte exakt vad som händer annars men det finns en risk att de inte tycker att jag är kapabel nog för att jobba för Teletech. Förhoppningsvis klarar jag det. Jag borde klara det. Det är nog bra om jag för säkerhets skull pluggar lite till ikväll...
Jag älskar helgerna här. Till skillnad från när jag bodde i Sverige så är helgerna faktiskt lite extra festliga, nu när jag jobbar 9-17.30 varje vardag. När fredagen är över så förtjänar jag att vara ledig. Jag får lov att sova länge, gå ut och träffa vänner både fredag och lördag och att bara ligga och mysa med Steve i soffan. Utan att jag känner mig lat! Och jag har ingen söndagsångest. Ja, jag ska jobba imorgon, men det gör faktiskt ingenting. Det är skönt att komma iväg och träffa mina roliga arbetskollegor. (De är faktiskt sjukt roliga, om än lite speciella.)
Det krävs så lite för att göra en glad. En komplimang från en främmande människa, kärleksfulla (och berusade) ord fem på morgonen, choklad med bubblor i, en ny säsong av True Blood, nytvättat hår. De mest banala och ytliga sakerna kan göra mig varm i kroppen.

Blue, blue jeans, I wear them every day
There's no particular reason to change
My thoughts are getting banal, I can't help it
But I won't pull out hair another day

För två veckor sen flyttade jag till Belfast.

01.38
Jag borde egentligen sova just nu, efter en arbetsvecka bestående av 40 timmars jobb, samt ett antal timmars pendling, minus ett antal timmars sömn.

11.45
Där dog min dator, och jag fick min efterlängtade sömn. Att börja skriva ett blogginlägg sent när man egentligen borde ta igen livsnödvändiga delar av livet är inte det klokaste man kan göra, men jag satte igång datorn och kollade för en gångs skull ifall jag hade fått nya kommentarer och Nicolettes kommentar pressade mig något enormt :<

Åh, avsky Blogger ibland! Nu skrev jag världens längsta inlägg, någonting hände när jag försökte publicera det och under tiden som jag ändrade det hände något så att ca 80 % försvann och jag publicerade det utan att märka någonting. Nåja. Ni får veta allt som hämder i mitt liv någon annan gång. För en gångs skull skrev jag en massa om allt som hade hänt och sen tillägnade jag en liten liten del av inlägget åt Steve, men eftersom att allt annat är borta får ni nöja er med ännu mer illamåendeframkallande romantiskt dravel. Enjoy.

Det värsta med att flytta till en egen lägenhet är att jag kommer sakna Steve. Jag vet att det är dumt och jag borde förmodligen skämmas djupt för att jag ens vågar klaga med tanke på hur vår situation varit innan, men så är det. Jag insåg häromdagen att vi har varit tillsammans i en månad nu och jag är redan så fruktansvärt svag för honom. Efter en månad borde man inte vara i vår situation. Att ses varje morgon innan jobbet, att tillbringa sina få lediga timmar på kvällen tillsammans, varje dag. Och ändå njuter jag av det. Ändå känner jag hur jag saknar honom när jag är på jobbet. Ändå skickar jag ständigt sms för att få en liten dos av honom när han svarar. Han är så snäll mot mig. Stiger upp kvart i sju varje morgon och kör mig till tåget trots att han inte själv börjar förrän på eftermiddagen. Hämtar mig på kvällen och låter mig komma hem till mat i ugnen. Lyssnar på allt som händer mig på jobbet, värmer mina händer när jag är kall, förklarar när jag inte förstår, gnäller bara lite när jag använder honom som kudde, bytar inte kanal på radion när Coldplay spelar trots att han avskyr dem, pratar lite långsammare och tydligare med mig, alla dessa detaljer! Små saker som jag vet att han inte är van vid för att han inte är van vid ett förhållande och att alltid ta hänsyn till en till människa och jag blir så varm inombords av det. Är det så konstigt att jag saknar honom så fort han inte är i närheten? Att jag känner hur någonting fattas trots att jag vet att han slutar jobbet om fyrtio minuter? Han hade kunnat slå mitt liv i spillror så lätt, och det vore så värt det.

Värme

Jag saknar din röst och din dialekt. Jag saknar ditt retsamma sätt. Jag saknar när du vänder bort huvudet och låtsas som att du inte kommer kyssa mig fler gånger. Jag saknar ditt barnsliga sätt när du känner dig sjuk och sårbar. Jag saknar dina varma händer. Jag saknar dina fötter som inte dras undan när jag försöker värma mig. Jag saknar dina andetag. Jag saknar dina läppar, och kyssarna du ger. Jag saknar ditt huvud i mitt knä. Ditt huvud mot mitt bröst, skrattandes åt mitt oregelbundna hjärta som ökar i takt så fort dina fingertoppar rör vid mig. Dina armar runt mig, din kontroll över mig. Din varmsamhet. Du påpekar att jag står på tå när vi kysser varandra. Ditt "awk" när du tycker synd om mig. Rysningarna du ger mig. Ditt sätt att leka med min hand när du kör bil. Alla miljontals detaljer som det tar emot att skriva här för att de är för personliga. Inte bara intima, men personliga. De är mina, våra. Något jag vill behålla för mig själv och tänka på, och låta alla andra människor runt omkring mig undra varför jag ler.
Någon gång i somras undrade jag om det möjligtvis kunde bli bättre. Om jag kunde tycka om dig mer. Det var en dum fråga, jag har varit kär förr. Jag har gått så långt som att älska någon annan. Jag vet att det börjar med en obeskrivbar förtjusning som sedan växer och fördubblas många gånger om, långt mer än man tror är möjligt. Men de minnena bleknar, och ersätts med en allmän undran; var det såhär sist jag var förälskad? Har jag känt mig så lycklig och lätt med någon annan som jag gör med dig?

Anti-rant

Okej, föregående inlägg var så deprimerande att jag nästan kräks. Vad är det för mening med att gnälla? GÖR någonting åt saken istället! Dessutom har jag en mängd saker att vara lycklig över, och jag glömmer ständigt bort dem. Trots att jag råkade ut för en oförutsedd utgift vid namn läkarbesök + antibiotika, har jag fortfarande råd med tvätt, bussbiljetter och ett par billiga skor, alla tre nödvändigheter eftersom att jag knappt har några rena kläder, mina converse är så uppslitna att jag lika gärna kan gå barfota och jag har inte råd med hyra nästa vecka, alltså måste jag snylta lite hos S. (Mat har jag inte riktigt råd med efter dessa prioriteringar men jag köpte nyss bröd så i värsta fall kan jag faktiskt äta det i ett par dagar.)
Om det är fint väder imorgon tänker jag promenera bort till Phoenix Park och så ska jag öva mig på att använda min kamera. Jag köpte en Nikon S220 innan jag åkte hit, men är inte nöjd. Kameran är inte dålig enligt alla, alltså är det jag som är dålig på att fotografera. På något vis hann jag vänja mig vid att med min Olympus behövde jag inte anstränga mig alls - alla kort blev magiskt helt perfekta! Med min Nikon är det tyvärr inte så och därmed får jag väl lägga ner lite effort istället. Det är kanske lika bra, så jag lär mig att fotografera ordentligt med alla sorters kameror.
På onsdag måste jag lämna in mina kläder på tvätt och det är det som avgör huruvida jag kan köpa ett par nya 20 euro-skor. Mina converse är faktiskt helt bedrövliga, de är helt öppna i hälen och jag ser ut som en luffare. Väldigt svårt att få jobbintervjuer i sådant tillstånd. För att inte tala om att mina fötter verkar ha fått en permanent blå färg.
Egentligen skulle jag behöva köpa en hel mängd nya saker, men jag får klara mig i en och en halv vecka till. Det är så fruktansvärt kallt här att jag behöver tjockare tröjor/cardigans, en vinterjacka, paraply, tjockare strumpor och ett par vantar. Jag insåg inte riktigt när jag packade att Dublin går direkt från högsommar till extrem höst, och har inget mellanvarmt höstväder att njuta av därimellan. Det är trist att behöva slösa pengar på sådant tråkigt dock, när här finns så mycket fina kläder att ha på sig när man går ut.... Nåja, steg nummer 1) fixa jobb 2) bli rik 3) köpa kläder! Nu ska jag njuta av yoghurten jag har unnat mig själv. Trevligt med lite omväxlande mat.

Rant

Jag har hamnat där igen, i det där farliga, svarta hålet även känt som min mer deprimerande sida. Och jag avskyr den, jag avskyr den verkligen över allt annat! Den gnälliga versionen av mig, när allting går fel och jag klarar ingenting. Det känns verkligen så. Jag klarar ingenting. Teknisk support som ska vara så enkelt och lätt och passa mig perfekt... Jag klarar inte ens det första testet som existerar för att sålla bort idioter och okunniga människor som mig. Jag kom ca 14 frågor in i testet innan jag gav upp. Inte nog med att jag för det mesta inte förstod vad de frågade efter, det faktum att jag använder Word/Excel/Powerpoint/Access på svenska gör att jag inte hade en susning om vad de engelska kommandon som nämndes innebar och om jag faktiskt förstod så råkade jag ut för problemet att jag använder den nyaste versionen och frågorna är uppenbarligen inte skrivna för det. Hur ska jag någonsin klara ett tekniskt test?
"Well, screw the test" tänkte jag och tog itu med nästa mail som beordrade mig att fylla i deras profil online. Inte så svårt. Trodde jag. Det hade inte varit så svårt om de inte begärde fyra olika referenser för att man ska kunna spara profilen. Jag skulle möjligtvis kunna leta fram en referens, men knappast fyra. Efter att ha suckat och stönat lite stängde jag ner det fönstret med. Tredje och sista mailet. Det lät bra. Inga konstigheter. "Wait for my call". Det kan jag göra. Sen upptäcker jag ett litet tillägg längst ner i mailet. "We are also working with xxxx, please ensure you do not apply to them as well." Jag är för flitig för det här, jag har såklart redan kontaktat det företaget och det var de som ville ha fyra referenser.
Varför går inget som jag vill? Inte nog med att jag inte får jobb, jag skrämmer dessutom bort de jag tycker om. Mina misslyckanden gör mig gnällig och cynisk och bitchig och jag gör narr av folk på deras bekostnad och det gör mig så fruktansvärt jävla rädd. Jag vill inte ha mina absolut värsta sidor så nära till hands. Jag vill vara enkel, obekymmersam, inte någon svåråtkomlig och komplex idiot som konstant behöver bekräftelse för att kunna vara lycklig. Jag är så konstant medveten om att jag har så mycket mer än jag förtjänar och någon gång kommer ödet försöka balansera det och ta bort alla de bra människorna i mitt liv. Jag kommer att stöta bort dem för det är så jag gör. Det är så mitt liv håller sig i balans.
Åh. Jag önskar att jag kunde stänga av datorn, krypa ner i en varm säng bredvid en varm kropp och glömma bort lite av mina tankar. Verklighetsflykt. På fredag får jag lov att fly undan. Bara fyra dagar kvar. Såvida jag inte har lyckats stöta bort den enda bra personen på behändigt avstånd tills dess.

Brightside

Lagom småseg efter att ha kommit hem vid tre och sen stigit upp igen innan nio, men det var värt det! Speciellt när jag kan lägga mig och sova en timme efter att jag hämtat upp min tvätt. I torsdagskväll satt jag i vardagsrummet och såg på usel tv när en kille började prata med mig, och det visade sig att det var en brittisk kille som hette JD. Han och hans vänner (Rick, Tom, Carlie och Steph) skulle gå ut och eftersom att jag inte vill dricka på vardagar stannade jag hemma. Dock var JD intresserad av konst och ville att jag skulle följa med honom till the Hugh Lane Gallery på fredagen (vilket råkar vara mitt favoritställe) och det kunde jag gå med på. Fredagen träffades vi vid tolv och gick dit och tur var det, för de hade en ny utställning som hette The Quick And The Dead, med fyra konstnärer. Fick en ny favorit, Patrick Graham. Tyvärr kan man inte hitta några bilder när man googlar eftersom att konst och IT inte funkar fantastiskt ihop...

Som tur är finns det några bilder från Hugh Lane Gallery's hemsida. Intressant känsla av graffiti där både måleri och ord får ta plats, om än ganska aggressiva tavlor.

Efter besöket på konstmuséet gick vi till en pub och jag drack min första Guiness sen april, och därefter ringde JDs vänner och undrade om jag ville äta middag med dem på kvällen, vilket jag gärna gjorde. Sjukt gott att äta riktig mat för första gången på en vecka, kyckling med ris och curry. Speciellt eftersom att jag äter två gånger om dagen, och det består av rostade mackor på morgonen och pasta med färdiggjord pastasås på kvällen. Trevligt sällskap hade jag också, även om det var lite skrämmande att förstå deras jargong först. Väldigt mycket glada förolämpningar, men jag fann mig snart och bestämde mig för att hänga med på deras pubrunda, vilket var en bra idé. Blev extra förtjust i två av pubarna, den första minns jag inte namnet på irriterande nog, men andra hette Café en Seine, som passade extra bra att gå till fram emot ett-tiden. Ett helt enormt ställe, med tre våningar, mycket människor, bra blandning av musik och ett fullpackat dansgolv. En aning dyrt dock, beroende på vad man är ute efter. Stannade där tills strax efter halv tre och sen promenerade vi hem genom Dublin. Jag älskar att ingenting är långt bort i Dublin.

Kyssar

De senaste två dagarna har jag lärt mig två viktiga saker. Dels att jag alltid ska lita på mina känslor framför sunt förnuft. Dels att man har aldrig upplevt riktiga kyssar förrän man har upplevt kyssar som lämnar en i en salig blandning av yrsel och svårigheter att ta fasta på de tankar som svävar runt i huvudet, som lämnar en med darrande ben som inte kan hålla resten av kroppen uppe och framför allt kyssar som lämnar en med ett hjärta som dunkar så fort och så hastigt att det är omöjligt att hålla hemligt för resten av världen. Man har aldrig upplevt något skrämmande förrän man känner någons andedräkt mot fingertopparna och explosionen inombords gör så att man glömmer bort att andas förrän syrebristen påminner dig. Man har aldrig varit riktigt lycklig förrän man hittat någon som inte kan låta bli att kyssa dig när du ler, och låter båda falla i en ond cirkel av kyssar, skratt, kyssar, skratt. Jag försöker minnas om jag känt mig såhär förut? Nyförälskad, ja, men har det varit så rätt, så intensivt? Har jag någonsin njutit så mycket av att bara betrakta en person? Att det varit svårt att lyssna för att jag ständigt distraherats av rösten, leendet, ögonfransarna, armar händer färgerblinkningarrörelser det lilla ögonblicket när jag inser att han är så nära som det går att vara utan att nudda vid mig och därefter möts läpparna och jag sugs in i en virvel av tankar och känslor som varar i oändlig tid och ändå har jag inte fått nog när han drar bort sig och vid tanken på hur lite som krävs för att jag ska hamna i det tillståndet så ler jag igen och det räcker för att han ska kyssa mig en gång till och jag faller så villigt en gång till.

Sitter på min resväska

Här är verkligen helt öde. Eller så består stället av extremt osociala människor som gömmer sig på sina rum. Jag steg upp strax innan åtta idag och var nere i köket vid halv nio. All mat stod helt orörd. Sist jag var här kom folk ner en halvtimme innan köket hade öppnat och sen fick man slåss om sittplatser fram tills halv elva när köket skulle ha stängt en halvtimme innan. Jag rostade lite smörgåsar och gjorde te, och därefter slog jag mig ner på en stol och började läsa i Jude Level 1 (av Julian Gough, denna fantastiska underbara härliga flera-positiva-verb-iga författare). Jag tillbringade en timme i köket och mötte under hela vistelsen tre andra människor. Lite skrämmande. Den engelske killen och tyskan som jag drack vin med igår syntes inte till, men han jobbar förstås och hon nämnde att hon sover länge på morgonen. Det enorma gänget fransmän som syntes och hördes mycket under gårdagen var också försvunna men jag tyckte att jag hörde dem någon gång sent inatt, så de var säkert ute på vift och behöver sova idag. Jag har börjat fundera på om det är ett sammanträffande eller bara väldigt typiskt att alla som reser från Frankrike i Irland är a) killar/män med b) väldiga brister i sin engelska som c) reser i stora gäng. Har stött på två sådana gäng än så länge och sist jag var här träffade jag två andra likadana gäng. Jag har inget emot fransmän. Det ger mig tillfälle att öva upp min franska. Det är synd bara att dessa verkar så reserverade och blyga (slutsats dragen efter att ha hälsat på dem, alla stirrade på varandra och till slut öppnade en munnen och sa "Hello" med ljudvolym à la viskande).
Lyssnar på regnet som smattrar mot takfönstret. När jag blir rik (vilket jag så småningom kommer att bli, rest assure) så ska jag köpa en snygg regnjacka. Helst en lång, i kappformat, med mönster på. På tal om att handla så är det farligt här. Igår när jag tog en promenad genom stan kunde jag knappt hålla fingrarna borta från alla kläder. Jag hade glömt hur storstäder tar modet till en lite vassare nivå, i allmänhet. Jag hittade exempelvis flera snygga svarta hattar och enorma baskrar som får min att se ynklig ut, och t-shirts med påsydd spets och annat som gör det väldigt intressant. Och paljettvästar att ha när man går ut. Åh, dessa kläder. Det som är ännu värre är att det inte är så dyrt heller, vilket får mig att vilja köpa "en liten mössa, för det kan jag faktiskt ha råd med". Nej Nicole, nej! Nåja, efter dagens besök på arbetsförmedlingen ska jag strosa runt i Temple Bar och framför allt inne på Urban Outfitters för där vet jag att jag inte har råd med något. Hade gärna velat gå till the National Museum of Art med, men det är måndag så där är stängt idag, tråkigt nog.

No nay never

Så var första dagen i Dublin (igen) avslutad. Bor på samma hostel igen, Litton Lane Hostel, och receptionisten kände igen mig! Eftersom att jag ska stanna så länge och hostlet är halvtomt så fick jag dessutom ett rum helt för mig själv. Det är jag och tio sängar jag kan välja mellan, haha. Tyvärr på tredje våningen så jag tvingades släpa upp min väska för de djävulska trapporna som jag oroade mig för men det gick bra. Inte en enda dödsolycka där jag tappar väskan och den faller tre våningar ner på någon stackars turist. Fick även nederdelen på våningssängen vilket är härligt. När det väl kommer hit folk slipper jag klättra upp för stegen mitt i natten och oroa mig för att han/hon ska vakna och se mina fötter två centimeter från sitt ansikte. (Det fina med att bo på tredje våningen är förresten att man kan ligga och lyssna på regnet som smattrar mot takrutan, insåg jag precis.)
Lyssnar även på musiken som spelas på puben/klubben här i närheten. Det är tryggt att höra att de fortfarande spelar samma musik som sist; The Wild Rover (No Nay Never), Sex On Fire, I Believe In A Thing Called Love etc. Tillsammans med ljudet av skratt och polissirener några gator bort. Åh, nu började de spela Ruby Ruby Ruby! Jag älskar detta. Imorgon ska jag ta mig ner till arbetsförmedlingen och fixa jobb, gå runt lite i Temple Bar och se ifall några nya skumma affärer har dykt upp och därefter ska jag testa ett nytt lunchställe. Måste hitta ett som är bra och billigt, om jag vill överleva. Munchies har sjukt goda bagles för 2,5 euro, men jag kan inte äta bagles i all evighet. Tror jag. Om jag orkar lägger jag upp lite bilder imorgon. Härligt att man har tillgång till ett trådlöst nätverk här på sitt rum!

Night on earth

.

Fika, kamerainköp, Lisabet langar, Ellen äter äpplen, Karl kommer på besök, Karl har med sig en massa vispgrädde, glass, chokladsås och maränger, vi gör marängsviss, vi ser på film. ÅH, jag kommer sakna dem.

I love to turn you on

Jag såg nyss klart första säsongen av "The L Word". Jag började se första avsnittet någon gång för längesen, tyckte att det verkade inte handla om något vettigt alls. 70 % sexscener. Sen såg jag ett avsnitt till. Och ett till. Och sen såg jag elva till på raken. Nu är jag hooked och vill desperately se mer. Jag kan inte förklara riktigt varför man ska se på den här showen, om man inte är sund och hälsosam och har vett att uppskatta snygga, nakna människor och dramatik på hög nivå. Känner du dig som en sådan människa? Se den! För övrigt är min favorit Shane, utan tvekan. Sex on two legs. Kan jag förklara varför? Nej, inte det heller. Det är något med hennes sätt att ha sex med allt som rör sig och sen lämna dem hjärtekrossade. Sättet hon hoppar in i bilar med. Och hennes hår. Och hennes "I don't do relationships". Och hennes helt sjukt snygga kropp (ja, serien är full av nakenscener.) Det firar vi med en bild på henne.
.

Jag sviker dig, igen

Lördag eftermiddag, en solig eftermiddag, trots oanständiga och avslöjande kläder är jag varm och svettig. Solen lyser in i rummet, värmer upp både mig och tangentbordet. Jag inbillar mig att om jag håller kvar fingertopparna vid en bokstav tillräckligt länge kanske jag lyckas bränna mig. (Jag provade, men ingenting hände.) Tillbringade ett antal timmar liggandes på en filt vid småbåtshamnen, och tvingade Lisabet att dricka mitt läskiga kaffe. Jag tvivlar starkt på att hon tyckte det var gott, trots att hon sa att hon tyckte det. Det var så skönt att låta timmarna gå utan att göra något viktigt. Att bara prata bort timmarna. Jag köpte Tobbes skiva, Ravens med. Den var oerhört bra. Att lyssna på musik som någon man känner har komposerat känns alltid lite märkligt. Jag vet inte om jag är mer eller mindre kritisk, vilket gör att det är svårt att bestämma sig för om det egentligen är bra. Jag försöker att tänka på låtarna som om det inte alls är en gammal klasskompis som skrivit dem, och jag inbillar mig att jag nästan lyckas. Det är en bra skiva. Framför allt Bombs, den fastnade jag för redan för något år sedan när jag hörde det på en spelning som han hade. Jag tror att även om man inte känner Tobbe så är det en bra skiva.

Oh my

Ja, med risk för att låta lite löjlig så är det här mitt senaste tillskott på listan över ouppnåeliga människor som jag gärna hade haft i en låda under min säng. Max Barreau, gorgeous. Jag hoppas att han råkar bli kär i Coco Rocha, och så kan vi njuta av att se hur vackra deras barn blir. Ja, jag kommer inte ens att vara avundsjuk, så perfekt vore det. Andra bilden gör sig förresten sjukt mycket bättre högupplöst.

Jag vill

Känner mig rastlös men kan inte svara på om det är en bra eller dålig rastlös känsla. Jag vill ha allt och inget. Jag vill ha jobb och egen lägenhet och trygghet. Jag vill ha äventyr och nya människor och knarrande sängar. Jag vill ha kramar och kyssar och någon som drar fingrarna genom mitt hår. Jag vill ha nya kläder, jag vill ha en ny kropp, jag vill få håret klippt. Jag vill ligga i min säng och äta ananas på burk utan att oroa mig för att jag slösar bort min dag. Jag vill känna mig duktig och tillåta mig själv att slappa när jag väl är hemma. Jag vill se om dina läppar är lika mjuka som jag tror. Jag vill dansa igen, jag vill vara bra på det. Jag vill ha pengar utan ett mål så att jag kan köpa en ny kamera. Jag vill kunna spela ett instrument. Jag vill ha någon att se på film med. Jag vill få lov att ha någon att se på film med. Jag vill kunna äta choklad varje dag utan att behöva oroa mig för min kropp. Jag vill köpa ett halsband jag såg för några veckor sen.

Pigeons

På något vis lyckades jag gå med på att jobba en dag till, trots att detta var min "lugna" vecka, efter förra och nästa vecka som består av sex arbetsdagar. Egentligen vet jag inte varför jag gnäller, jag har en gång i tiden gått i skola fem dagar av sju, sex dagar är bara en mer. Det är väl snarare det faktum att man bara får en enda ledig dag som är irriterande. Skönt att jag ska stå i köket ytterligare en dag dock. Det innebär att istället för att ha en stressig morgon och en seg förmiddag, så har man en hel dag som går på halvfart. Nåja. Imorgon ska jag vara ledig, om de frågar mig så måste jag säga nej. Jag kan inte jobba sju dagar i rad, det är bara omänskligt. Förra inlägget illustrerar förresten hur roligt jag hade det på Ellens tjugoårs-fest. Som det kan gå, ack ack.

Drunkna

Mjuka läppar formar sig efter mina
vi öppnar oss, vi smälter lika lätt
som choklad i sommarvärme
Sötman gör mig yr
Du andas in i min mun
ger mig en anledning att fortsätta
osynliga kyssar på hals, nacke, nyckelben
tills jag känner en hand invirad i mitt hår
lyfter mitt huvud, mjukt, bestämt
Varma kyssar smakar sommar
Bänken pressas mot någons rygg
Vi märker det imorgon
när blåmärket syns
något att skratta förläget åt i efterhand
Jag vet att jag inte borde
tanken är ett motstånd
ett osynligt hinder jag måste lyda
Men ljudet av dina andetag
har makt över mig
och din hand styr mig fortfarande
Jag ger upp,
jag ger efter,
jag låter mig drunkna i dig

Vill ha

Mina converse börjar bli något slitna vid det här laget. (Speciellt eftersom att jag jobbar med dem nu.) Hål i dem överallt. Lämpligt vore att köpa ett par nya, men då vill jag ju ha en ny sort som jag inte haft innan. Stötte på ett par Pink Floyd-converse tidigare och gick in på hemsidan för att kolla priset... och då hittade jag ett par ännu snyggare. Ännu dyrare med. Och ännu mer hopplösa för mig att ha råd med.

www.converse.com/

Dessa fina är designade av Lupe Fiasco, och 10 % av försäljningen av dessa skor går till The Global Found To Fight Aids, Tuberculosis and Malaria. Inte bara fina skor. Goda skor. Och de kostar $80. Nåja.

Spelningslista

När jag skulle bege mig ut för att cykla tidigare gjorde jag en ny spelningslista som jag döpte till "Songs that always make me Happy" och som den vänliga (och uttråkade) själ jag är, tänkte jag skriva ner alla låtar i spelningslistan. Någon kanske behöver lite musiktips.

Annie - Heartbeat
The Beatles - I Am The Walrus
The Beatles - Martha My Dear
The Beatles - While My Guitar Gently Weeps
The Bloodhound Gang - I'm The Least You Could Do
Blur - Coffee & TV
Brad Sucks - Dirt Bag Psycraft Remix
The Clash - Rock The Casbah
The Corrs - What Can I Do
The Cranberries - Just My Imagination
The Cranberries - Linger
David Bowie - Ashes To Ashes
David Bowie - Suffragette City
David Bowie feat. Queen - Under Pressure
Death Cab For Cutie - Crooked Teeth
Death Cab For Cutie - Soul Meets Body
Empire Of The Sun - Walking On A Dream
Empire Of The Sun - We Are The People
Garbage - Only Happy When It Rains
Gorillaz - Dare
Gorillaz - Feel Good Inc.
Guns N' Roses - November Rain
Kaiser Chiefs - Ruby
The Killers - On Top
Kings Of Leon - Use Somebody
KoRn - Twisted Transistor
Lynyrd Skynyrd - Free Bird
Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr
Moc/Papa San/Tobymac - Catchafire (Whoopsi-Daisy)
Oasis - Songbird
Santana - Smooth
Stealer's Wheel - Stuck In The Middle With You
The Strokes - Juicebox
Tegan & Sara - I Bet It Stung
The Thrills - Big Sur
U2 - Sunday Bloody Sunday
VNV Nation - Chrome
The Wombats - Lets Dance To Joy Division

Enjoy.

A little piece of nail

Jag känner mig allmänt trött och otillfreds med livet, trots att jag fått nära på åtta timmars sömn inatt. För att göra det enkelt så skyller jag på allmän sömnbrist de senaste nätterna och jag skulle egentligen behöva ta igen det med tio timmar, eller något liknande, haha. Igår cyklade jag inte ens, det var så tidigt på morgonen och jag var så sömnig. Det gick helt enkelt inte. Det känns fruktansvärt, jag är lite orolig för att jag håller på att tappa min nya härliga motionsvana.
Igår var jag hos Kimberley och firade hennes tjugoårsdag, grattis igen :D Maria körde mig, Nicolette och Emilie ut till Sövestad och umgicks i det fina huset där. Goda drinkar och sjukt god tårta fick vi med. Jag råkade ta en så stor bit att jag fick kämpa i mig det sista. (Det var synd på så god tårta att lämna något!) En ganska tidig kväll dock eftersom att vi alla skulle jobba eller har jobbat mycket eller rentav både och. Det var mysigt så länge det varade.
Nu ska jag göra mig i ordning inför jobbet och oroa mig över att jag tydligen har hand om middagen imorgon och vi ska äta en "söndagsstek". Jag vet knappt vad det är för något, ännu mindre hur man gör en. Det låter avancerat. Den sortens mat som ska in och ut ur en ugn i olika temperaturer. Nåja. Jag har ju klarat av att göra en himmelskt god julskinka, så jag klarar säkert detta med?

På morgonkvisten

Så fruktansvärt trött.... Jag förstår inte riktigt hur jag ska klara mig ut till Svarte i det här tillståndet? Känner starkt för att ta tåget istället. Bah. Men nej, är man duktig så är man duktig och jag ska om det så blir det sista jag gör ta mig ut dit motionerandes. Så slipper jag vänta på tåget när jag slutar. Och om jag har tur så slutar jag lite tidigare. Vilket jag nyss kom på innebär att jag skulle kunna hinna med två-tåget... Damn. NEJ. Motionera var det! Det känns som orken jag hade de första veckorna har försvunnit till en viss del. Men jag ska fortsätta.
Jag ska laga maten idag. Jag är så fruktansvärt nervös. Att laga mat till fjorton personer är en sak att oroa sig för. Att göra det när tio av personerna är kräsna som bara den är ännu värre. Och det faktum att "på torsdagar vill de ha soppa, om det inte är för varmt. Om det är halv-varmt kan du göra en soppa, så länge den är lätt". Jaha? Vad blir det för väder idag? Lätt sopp-väder? I sure hope so. Annars får jag panikplugga in ett nytt recept på jobbet. Nåja, jag kan ju njuta av att jag slipper vara direkt ansvarig för att några av de boende mår bra. Det är också lite av ett jobbigt ansvar.

Hillside

Det känns som om min fritid är borta, trots att jag vet att det knappast är så. Jag är bara väldigt ovan vid att behöva planera kring saker, och att faktiskt säga nej till en del. Jobba imorgon och hela helgen, jobba hela nästa vecka, direkt efter jobbet på fredag åker jag till Helsingborgsfestivalen, vakna upp i Landskrona, ta tåget hem, göra mig ordning inför tjugoårsfest för 3 personer, ta mig hem igen, gå på teater med mamma, jobba fyra dagar, en ledig fredag (vad ska man göra då?), jobba tre dagar och så fortsätter det så.
För övrigt har jag fixat Spotify. Och jag ska träffa Karl tidigare idag (han har INTE ställt in det än! Woo!) men jag har inte lyckats integrera Twitter i bloggen? Hur gör man? Hjälp? -.- För övrigt är det extremt irriterande att lyssna på bra musik som man inte kan hitta lyrics till någonstans. Plötsligt måste man faktiskt lyssna ordentligt för att höra texten.

The reason to love

.

Jag var ute och cyklade tidigare.

Och snart är helgen slut

Viktiga saker att göra i helgen:
- Packa bok, arbetskläder, ombyte, arbetskläder inför imorgon, tandborste och tågkort
- Diska
- Jobba
- Ta tåget till Malmö
- Sova
- Ta tåget till Svarte
- Jobba
- Hem
- Äta jordgubbar

Låter som någonting jag borde klara av. För övrigt så hittade jag ett par jeans som jag har letat efter i två månader. Mamma hade lagt ner dem i Elias byrålåda. Vem har det problemet egentligen? Min mamma blandar ihop mina och min elvaårige brors kläder. Bah.

After work

Jag är så vansinnigt trött. Blev uppringd av min chef tidigare idag och tillfrågad om jag ville jobba fredag, lördag, söndag. Kvällsskiftet alla tre dagar. Vad säger man? Klart jag vill. I need the money. Och jobba helg, det är inte fy skam vad gäller lönen, haha... Vad som är lite jobbigt är att jag inte har rast dessa dagar och därmed är jag sinnessjukt hungrig när jag kommer hem tio på kvällen.
Jag vill ha jordgubbar.

Ibland är jag dum och får för mig saker

Det fanns ingen anledning att resa på sig,
och därmed slöt jag ögonen igen
Drog upp mina knän tills jag nästan nådde hakan
och kände hur ryggraden kröktes
Jag är ett hjul, en cirkel, inte en människa
(Om jag knyter händerna tillräckligt hårt går tiden fortare)
I vissa ögonblick lyser det rött mot vitt
Så tydligt det är att jag vill ha dig mer än du vill ha mig
Men det är okej, det är ljusår bättre än att inte vilja ha mig alls
och jag kan säga det lugnt, utan att darra på rösten
Det är accepterat, det var egentligen självklart
Det var dumt av mig att någonsin förvänta mig något annat
och därför förblir jag i min cirkel tills kvällen kommer
och du bevisar motsatsen med ett enkelt sms

Från noll till hundra
Lycka på trettio sekunder,
så lång tid tar det att läsa 160 tecken.

Som en liten fästing

Jag hatar att jag är så svag för känslor när det involverar unga män eller vuxna pojkar. Som en liten fästing som envist sitter fast och suger i sig allt det goda, allt det förbjudna. Råkar det bli känslosamt och jag hör hur din röst darrar till, så subtilt att det knappt existerar, kan jag kasta mig framför en vagn för din skull. Skymtar jag en tår är jag genast där. Kramar, kysser dina kinder, stryker ditt hår. Något slags behov av att vara behövd.

I've got my new shoes on

.

Jag har nya skor :>

Here comes the rain again

Det regnar. Jag kan inte förklara varför det känns så bra, det bara gör det. Regnet behövdes verkligen för min del. Det är som om hettan blev sammankopplad med mitt sinne. Tungt och med den där känslan av hur luften står helt stilla. Ångesten kom krypande, närmre och närmre mitt skinn... Och sen kom regnet. Rensar luften, sköljer av all ångest. Härliga regn. Det enda som är lite småsurt är att jag egentligen känner för att cykla mina 3 mil (och se ifall igår var en märkligt bra dag eller om jag lyckas på under en timme idag med) men i detta vädret känns det inte som en bra idé... :D Nåja. Får vänta två, tre timmar och om det fortfarande regnar då så får jag leta upp lite lämpliga kläder. En bra uppfinning vore kanske paraply man fäster vid styret? ^^

Så är det

Ensam hemma en lördagkväll. Det låter ganska bittert, och det är det nog också. Till mitt försvar hade jag kunnat få sällskap, t.o.m kramar och mys, men jag har tackat nej till det sådär tre, fyra gånger just nu. Moraliska dilemman. Istället har jag gjort kladdkaka och när den är klar ska jag ta en bit och ett stort glas mjölk och krypa ner i soffan med en filt och... se på Fringe eller något. Jag behöver se lite nya bra filmer. I need it, I desperately need it. Gärna kärleksfilmer för tillfället. (För något år skulle man inte kunna tro att jag någonsin skulle sitta och sukta efter kärleksfilmer, men så är det, haha.)
Jag cyklade 30 km idag! Känner mig ganska stolt, jag trodde det skulle vara mycket jobbigare än vad det var. Framför allt är jag förvånad över att det gick så fort, jag klarade det på under en timme. 31 minuter dit och 26 minuter hem. Ska cykla samma runda imorgon. Om det går lika bra i ett par dagar framöver så tänker jag utöka den och köra fyra-mils rundan istället. Jag kan lika gärna testa mina gränser?

I'll find a way of chasing the sun

Självkontroll.

Mina franska kort

Och på något vis lyckades jag glömma bort bloggen. Det beror säkert på mitt upptagna liv, med jobb, och... ja, det är väl det ungefär -.- Nåja, jag kommer ju bli rik och det är trevligt. Inte för att jag tjänar så mycket, och jag jobbar inte sådär extremt mycket heller egentligen. Tre eller fyra dagar i veckan, ibland fler. Och nästa vecka är jag helt ledig. En liten semester. Jag önskar nästan att jag hade fixat en resa till Kroatien. Det hade varit trevligt med en liten liten semester...
Känner mig på så fruktansvärt dåligt humör, och jag vet inte riktigt varför. Eller, jo, det vet jag. Det är för att ibland har man en vän som man tror verkligen tycker om en för den man är, och sen visar det sig att när det kommer en motgång förvandlas vännen till någon annan. Jag är tillräckligt medveten om mina brister, jag behöver inte någon som påpekar dem. Jag behöver inte hjälp med att få dåligt samvete. Jag behöver inte dina syrliga ord eller ditt giftiga tonfall. Jag vill bara... Vad hände med vår vänskap? Försvann den i takt med att allt komplicerades?
Åh. Detta bara bevisar att jag verkligen behöver prata ut. Får nog ta det på msn eller telefon inatt när jag kommit hem. Ska på liten mini-fest hos Nicolette först :) När jag har cyklat, duschat och ätit middag. Just nu är jag så sunkig efter en hel dag på jobbet. Skabbig, var ordet ^^
Och jag har en ny plan för mitt cyklande! Just nu cyklar jag varje dag från Ystad till Svarte och tillbaks. Det är sammanlagt två mil. Imorgon tänker jag cykla till Skarviken och tillbaks (nästan tre mil, tror jag) och när jag har vant mig vid den lite längre sträckan kommer jag förlänga det till Högasten och göra samma sak tills jag så småningom kommer cykla till Mossbystrand. Mitt mål är att i slutet av augusti cykla till Abbekås och tillbaka som min dagliga rutin. Det är fem mil, och med tanke på att jag inte tränat alls sen jag slutade dansa så känns det som ett ganska bra mål för mig :) Nu ska jag bli stark i kroppen! ^^

Twitter

Jag uppmanar alla att bli medlem på www.twitter.com! :o
(Jag vill inte vara ensam.)
Och just det, mig hittar ni på www.twitter.com/nicoleandelic
Enkelt och bra :)

Myror

Jag fixade min rastlöshet. Tvingade ut Johannes på promenad med mig och det var helt sjukt kallt och jobbigt och jag insåg att det är mycket trevligare att sitta inomhus och ha myror i kroppen. På tal om myror i kroppen så fick jag nyss för mig att det kröp en myra på mitt ben. Problemet är att jag kan inte se efter för mina jeans är så tighta, och jag är för lat för att dra av mig jeansen och sen spendera en evighet med att få på mig dem igen. Så nu sitter jag här och inbillar mig att jag känner myran krypa runt på benet :<
Och jag har svarat på mina senaste kommentarer på blogginläggen! Så om ni vet att ni har kommenterat, läs mina visa svar ;d

Faint

.

Rastlösheten herself just nu. Vet inte vad det är med mig men fy vad jag har myror i kroppen! Jag skyller på det faktum att jag har gjort saker i en hel vecka nu. Jag mår uppenbarligen inte bra av att vara aktiv, när jag väl inte har något att göra blir jag helt förvirrad och mentalt fel. (På tal om något helt annat så tycker jag om bilden. Här kan vi snacka om skum min! Faktum är att jag sjöng med i musiken jag lyssnade på en sen natt, vilket förklarar varför jag ser lite halvdrogad ut - jag var sömnig.)

I has sommarkort. Det har Jacob också skaffat, så vi bestämde oss för att göra pannkakor och sen hoppa på första bästa buss i Malmö och gå ut och har picknick någon gång nästa vecka. Sådant är fint, och jag tycker om att de flesta av mina vänner är väldigt förtjusta i idéer som andra kanske inte tycker verkar så himla kul. När man har sommarkort är det dessutom en oskriven regel att man måste försöka använda upp så många av sina 50 resor som möjligt, annars var det ju rent slöseri att köpa kortet.

Midsommar

1. På väg hem från jobbet efter att ha jobbat kvällsskift
2. Midsommargäster upptagna med att kasta i sig mat
3. Midsommarmat jag inte orkade äta upp
4. Jordgubbar med kaffegrädde som jag orkade äta upp.

Midsommar var fint, som det alltid är. Det är min absoluta, helt klart och definitivt, nästan-favorit, bara en liten bit efter julafton. Godare mat. Finare väder (förhoppningsvis). Enda anledningen att julen slår midsommar är helt enkelt för att jul varar ju praktiskt taget i 24 dagar och dessutom får man julklappar. Julklappar är självklart en ganska svår sak att slå. Hade midsommar haft lussekatter hade de nog nästan haft en chans. Mm. Jag vill ha lussekatter.

Sommarminnen

Jo, jag vet. Jag har inte skrivit något på sex dagar. Varför är det alltid så att när man har som mest att berätta om, ja, då känner man plötsligt inte längre för att dela med sig av sina tankar? Istället för att skriva så tillbringar jag första timmen innan jag somnar med att drömma och fundera. Funderar på vad den här sommaren kommer att heta. Alla mina somrar förknippas med något speciellt och för att behålla mina tydliga minnen av dem försöker jag hitta en viss sak att benämna dem vid så att alla minnen snabbt kommer upp till ytan igen.

Sommaren 2008 var märklig och heter därmed "WoW". Det var i stort sett det jag gjorde (förutom att åka lite på semester). Träffade knappt ens Nicolai, men det förhållandet var ju lite ostabilt då så det var väl förklarligt.
Sommaren 2007 heter "Landskrona". Jag var där praktiskt taget hela sommaren. Min dåvarande pojkvän jobbade på varvet och jag var för kär för att stanna hemma och ha ett eget liv, förutom de veckorna när jag jobbade.
Sommaren 2006 heter "Försvann För Fort". Jag hade precis träffat Nicolai och vi hann vara tillsammans i två veckor, sen var jag på semester i fyra veckor, och när jag kom hem började jag jobba på Konstmuséet direkt i tre veckor. Sen började jag skolan igen.
Sommaren 2005 heter "Nicolette och Sandra". Vi tillbringade vansinnigt mycket tid ihop den sommaren. Blodssystrar, stranden, nattchatt... Alla tidigare år ligger i en förvirrad dimma och jag har döpt dem rätt och slätt till "Nicolette" haha, de var ju ganska lika, d.v.s jag tillbringade så mycket tid med henne som möjligt.

Jag misstänker starkt att årets sommar kommer att heta "Svarte". Mycket jobb (vilket är bra), och så har jag fortfarande planerat att cykla var dag ju. "Duktiga Nicole" är ett annat alternativ som namn för den här sommaren :D

~

Hälsofreak forever

Två mil på cykel, till Svarte och tillbaka. Det gick inte så illa. (Om man bortser från att jag höll på att dö första milen när jag hade motvind hela vägen. Annars gick det bra.) Nu ska jag bli snygg, hälsosam och njuta av all frisk luft jag får när jag cyklar längs kusten!

Live Forever

En av mina absoluta favoritlåtar för tillfället, med två av mina favoritband (och jag har sett båda live, mwaha). Ett tips är dock att höja volymen på datorn, ljudet är ganska lågt i jämförelse med andra youtube-klipp.

Oasis & Coldplay - Live Forever


~

Cry, little sister

"Om du vill så lovar jag. Och du vet hur viktiga mina löften är." Du behöver aldrig lova, det räcker med att du ger mig den där känslan som får fjärilarna att fladdra och hela jag slår ut i blom. Tripp tripp tripp, det kommer aldrig ett trapp, så enkelt är det att gå på dina moln, hälen rör aldrig vid marken. Och jag ska försöka låta bli att skriva sådant här i bloggen, det är uppenbarligen inte hälsosamt.

I fredags var det Malmö, och film, och pannkakstårta. (Det är väl klart att jag ska ha pannkakstårta? Det är ju jag!) Det är mycket möjligt att pannkakstårta är barnsligt, speciellt när man dricker alkoholfri dricka och har 19 tårtljus i olika färger men till mitt försvar kan jag säga... Vi placerade tårtljusen väldigt vuxet. Två av varje färg i den yttersta ringen, en av varje färg i den inre ringen och i mitten ett vitt eftersom att alla ljus var lite vita. Jag vet inte om det egentligen är bra eller dåligt att vi la ner sådan oerhörd tid på pannkakstårtan, men den var god. Just när vi åt den var vi lite besvikna över att den inte blev riktigt som pannkakstårtan i Pettson och Findus, men vi kom överens om att göra en lite högre och svindlande nästa gång någon fyller år.



Jag älskar Pettson och Findus. Det finns få så bra barnböcker, med så bra illustrationer till! När jag får barn ska jag definitivt läsa de böckerna för mina ungar, så vet jag att jag har åtminstone gjort mitt bästa under deras barndom, även om det slutar med att de rånar och förstör.
Igår var jag hos min morbror Jörgen och grillade. Jag får aldrig nog av nypotatis och grillat kött. Det, om något, är en bra anledning att aldrig bli vegeterian, även om jag inte är så förtjust i kött i vanliga fall. Det bästa med grillningen var nästan tipsrundan som min kusin hade organiserat, som handlade mindre om allmän kunskap och lite mer om alla gästerna som var där. Jag och mamma fick alla rätt, men det fick ett annat lag med och Jörgen bestämde helt orättvist att eftersom att han var släkt med oss behövde vi inte vinna något pris. Därefter traskade jag och Johannes hem och så såg vi på film.

Lost Boys 4/5

En gammal film som jag inte tog mig i kragen för att se förrän igår. Jag behöver egentligen inte berätta något om filmen om jag förklarar att den gjordes 1987? Det ljuva åttiotalet då utseende och ytlighet härskar över precis allt annat. Det finns ingen djup mening med filmen. Men det gör ingenting.
Lost Boys handlar om två bröder som flyttar med sin mamma till en liten håla där deras märklige morfar bor. De har ingen teve, de blir retade för sin klädsmak och som om inte det vore nog upptäcker de strax att hela stället är fullt med vampyrer. Inte vilka vampyrer som helst - nej, detta är powervampyrer från 80-talet med långt hår och tuffa kläder (eller det var nog den reaktionen som väntades från publiken åtminstone). De är inte desto mindre farliga och de verkar ha bestämt sig för att få med Michael (den äldre brodern) på sin sida. Som tur är har de en snygg tjej med i gänget, vilket gör valet betydligt lättare för Michael.
Det är svårt att placera filmen i en genre, lättast är att förklara att den innehåller blod, en del tarmar, intima scener, urusla actionlines (och jag menar riktigt urusla, som exempel kan nämnas "Death by stereo!", ni förstår om ni ser den), en hel del skratt, och framför allt så är det en underhållande film att slötitta på. Och som ett stort plus kan nämnas ledmotivet, Cry Little Sister. Väldigt 80-tal, men den är bra. Värt att kolla upp på Youtube-bra.

(För er som inte litar på mig, IMDB gav den 6.9)

~

Kärleksbrev

Livet går ständigt upp och ner. Jag är så glad. De minsta händelserna får mig att le. Marken är så lätt att gå på (eller flyger jag?) och det är aldrig för varmt eller för kallt. Kärlekssånger är inte uttjatade, maten smakar bättre än någonsin, komedier får mig att skratta, och framför allt så får Du mig lycklig. Och du får mig att skratta när du retas med mig. Och le åt dina sätt att visa hur du uppskattar mig. Och himla med ögonen åt att du är så optimistisk. Och fantisera om hur det kanske blir nästa gång vi ses. Nu ska jag bara sortera ut röran jag lever i, klara av sommaren, och därefter är jag villig att göra allt som står i min makt för att bli din. Vilken tur att du inte läser detta, för trots att du vet precis vad jag tycker om dig så rodnar jag ändå. Tänk att du tycker om mig. MIG. Du måste tro att jag är en så mycket bättre människa än jag är. Jag vill bli en bättre människa. Alla fina egenskaper som du tror att jag har, de finns för dig. Så som jag är när du pratar med mig vill jag alltid vara.

Nicole

Nightmares

Vaknade nyss från en mardröm, och jag skakar fortfarande. Drömde att min släkt var samlade i vårt gamla hus och att jag skulle använda microvågsugnen och av någon anledning exploderade den (de där diskussionerna vi hade igår hos Maria var tydligen inte bra för mitt psyke! ><) och där fanns blod och eld överallt. Och jag försökte ringa 112 men var alldeles för förvirrad för att kunna säga dem någonting, och värst av allt var att det var mitt fel. Jag brukar inte drömma blodiga drömmar och är inte helt van vid det. Att mitt undermedvetna kan skapa sådana saker. För mycket tevespel?

Jag borde nog fixa lite frukost och spela lite spel, för att tänka på något annat. (Igår var kul!)

~

And it's always

You and me, always, and forever
You and me, always, and forever
Ba ba ba, ba ba ba
It was always you and me, always

Snart ska jag hem till Maria och sen ska vi gå ut. Egentligen känner jag inte för att gå ut. Inte för att jag är på det minsta dåligt humör eller så, tvärtom. Jag bara njuter av att sitta här och lyssna på musik och känna mig hög på livet. Men det blir säkert hur roligt som helst när vi väl är ute. Ska passa på att skamlöst promota Postman Pkekyo som postar så härlig musik. Mycket blandat, mycket bra.
Jag fyller 19 år om tre dagar. Who knew I'd last this long?

~

Repeating your name

Lyssnar på Kaiser Chiefs - Ruby. Fantastiska låt som får mig på bra humör. Jag känner mig väldigt så idag också. Om bara ärlighet och allt det där hade funkat i det långa loppet. Varför gör du mig så glad? Det vore så mycket enklare om jag kunde nöja mig med det jag har. Och det som är ännu värre att jag är orolig för att jag beter mig lite lätt stalkerish.

Let it never be said that romance is dead
cause there's so little else occupying my head
There is nothing I need, except the function to breathe
But I’m not really fussed, doesn’t matter to me

Ruby Ruby Ruby Ruby
Do ya do ya do ya do ya
Know what you're doing doing to me
Ruby Ruby Ruby Ruby

Snart bär det av till Malmö för att fixa pannkakor och se på film, och sen kommer jag inte hem igen förrän på fredag, och då blir det tjejkväll :D Borde nästan fixa något att ha på mig redan idag, just in case. Vill inte att något ska ligga i tvätten när jag kommer hem och har bråttom. Åh. Vad håller jag på med?

~

Trading sleep

Varför är jag så trött? Jag är alltid trött när jag stiger upp, oavsett om jag sovit fem, sju, eller tolv timmar. Någon skulle säkert skylla det på att jag inte har tillräckligt med saker att göra och denne någon har säkert helt rätt också. Längtar tills i juli när jag får börja jobba! Spelade Sim City 4 hela dagen igår. Gräva, bygga, förstöra. Önskar att jag kunde gå ut och sola min rygg i den trevliga värmen, men NEJ, jag har bränt hela framsidan av kroppen för att jag var så dum i söndags. Och min tunga gör ont? Funderar lite på om jag är allergisk mot kiwi, för det var när jag åt massor av dem i söndags som tungan började svida och nu gör den fortfarande ont. Mitt glas med mjölk luktar fruktansvärt mycket diskmedel. Det är helt omöjligt att dricka och andas in genom näsan. För säkerhets skull låter jag bli att dricka mjölken också, det känns osäkert med så mycket diskmedelsdoft, även om jag inte smakar någonting annorlunda.

~

Sommar

Värme. Håret är inte rent men det gör ingenting, det är strävt och uppsatt i en knut är det ingen som bryr sig. Under naglar, i ögonvrån, mellan tårna samlas sandkorn. Min kropp luktar strand, tång, salt. Solen skiner intensivt och jag kan inte undvika den ens genom att blunda. Härliga sommar. Grillat kött i någons trädgård, skorna är avsparkade och jag kan plocka grässtrån med tårna. Nyckelpigor som kryper längs min arm. Härliga sommar.

~

Förvirrad, förtappad, för-

Vakna upp till solsken, jag tror först att det är juni, men solen retas och leker med sommarvärmen redan i maj. Inte för att det spelar någon roll, jag har inget sommarlov som jag kan le åt, numera kallas det att vara arbetslös i fyra veckor. Jag stiger upp och gör te, smörgåsar med ost och gurka, funderar på att göra kaffe åt Johannes men låter bli. Det spelar ingen roll, han följer ändå inte mina nyttiga exempel, han äter tårta och chips till frukost. Ärftlig orättvisa, jag går upp i vikt av minsta lilla sockerbit, han vräker i sig socker på löpande band samtidigt som han motionerar genom att klicka runt sig på youtube. Mamma och Elias packar ner kaffe och handdukar, i värmen måste man ner till stranden. Det dåliga samvetet hugger till, inte för att jag blir brun ändå men man måste ju visa att man har försökt och frisk luft är alltid bra och då träffar man andra människor, HURRA för att vara social. Om en vecka fyller jag 19 år och jag har förlorat mitt extra år av att göra-ingenting-alls och i hemlighet känner jag att det var helt bortslösat. Varför passade jag inte på att jobba ett helt år och vara vuxen och veta vad jag vill jobba som nu? Jag är förvirrad, förtappad, förälskad. Och livet är bittert och ljuvt.



En underbar låt som jag fick höra igår. Jag tycker det är helt fantastiskt. Internet har inga gränser.

~

Nicoles Matlagningsskola, del 1

Det här är ett nytt projekt (ett litet ironiskt sådant). Jag har tänkt starta en matlagningsskola här i bloggen. Som de flesta vet är jag inte helt fantastisk i köket och detta gör att jag är perfekt lämpad för att syssla med sånt här! Jag vet hur alla andra anti-kockar känner sig. Dagens lektion är: Maträtter att laga när du har absolut ingenting hemma alls.
Detta inträffade nyss mig. Jag kom hem från Malmö, hungrig och trött, med kvällsplaner som innebär att passa lillebror och se på Terminator. Mamma är iväg. Johannes och Elias har redan ätit. Kylskåpet är praktiskt taget helt tomt. Allting är stängt eftersom att det är pingstafton. Vad gör man?

Det finns ett svar. För det första finns det alltid någonting i köket. Och allt du behöver för att göra en god middag är:
1. En bas (pasta, ris, potatis. Jag hade pasta.)
2. Något slags kött (påläggsskinka klippt i strimlor funkar fantastiskt upptäckte jag)
3. Någon rotfrukt eller grönsak. Ju fler sorter desto bättre. (Jag hittade frusen bladspenat, gurka och en halvskrynklig tomat.)
4. Chili

Sen kokar du basen, blandar allt det andra i en stekpanna med lite vatten, kryddar, låter det koka och sen blandas det med basen. Voila. Du har helt ätbar mat som innehåller en hel del nyttiga saker, och om basen, köttet eller grönsakerna inte riktigt passar ihop... släng i mer chili! Förr eller senare känner du bara smaken av det. Och vem gillar inte chili?

~

.

Nej :( Det blev inte så.

~

Always running up the hill

Inget besked än. Tick tack tick tack. De skulle ringa idag. På morgonen. Önskar att de ringde snart så att det bara är överstökat. Fast jag känner mig ganska säker på att det blir ett nej. Det gör ingenting. Jag överlever säkert ett tag till. Borde duscha och fixa till mig innan jag sticker till Malmö med Johannes, jag ska hjälpa honom hitta en snygg jacka. Och eftersom att det är Johannes kan det inte vara vilken jacka som helst... Undrar om det är varmt nog för att ha på sig kjol idag?

~

Just a little while longer

Nervöst! Jag vill spola fram tiden två timmar, för då är det äntligen över. Äntligen äntligen. Eller så börjar ett nytt helvete rättare sagt, men ett helt nytt slags underbart helvete. Början av mitt nya liv. Kanske. Snart kanske jag får skrika ut det till världen. Om jag har tur.

~

For the thrill of it

Jag är på så sjukt bra humör idag. Jag vill bara dansa! Nervös med fjärilar i magen med för den delen. Det känns nästan som om jag vore kär, haha. Kan ha och göra med flera saker. Kan ha och göra med att jag ska prata i telefon om en liten stund. Kan ha och göra med musiken jag lyssnar på. Hittade någons blogg eller så som tipsade om Empire of the Sun, och jag har glömt bort att lyssna mer på dem. Så det gör jag. Ååh, vilken glad och poppig musik. Lite MGMT över det, men... ja, annorlunda. Så glatt.

We are always running for the thrill of it, thrill of it

Always pushing up the hill, searching for the thrill of it

On and on and on we are calling out and out again

Never looking down, I'm just in awe of what's in front of me

Lite bilder på vad jag har köpt, spännande värre. Bilden på mig är lite sådär smyg-ego, men det är meningen att jag ska visa hårbandet jag köpte på Indiska, i Malmö. Jag var så deppig över att ha tappat bort det bruna jag köpte i Dublin, och de har inga fina på vare sig Åhlens eller HM (vilket är typ vad vi har här i Ystad). Väskan köpte jag secondhand, en jättemysig liten butik :)

Jag vill dansa. Eller åtminstone studsa upp och ner lite grann. Running for the thrill of it, thrill of it... En annan låt värd att lyssna på är We Are The People, den jag citerade ovan är Walking on a Dream. Svårt att säga vilken av dem som är bäst, de är båda så härliga.

~

We are too far from the shore

Det känns som om jag tar del av en hemlig värld genom att faktiskt vara uppe tidigt på morgonen. Imorse steg jag upp vid halv åtta för att ta tåget hem till Ystad en timme senare. Det gjorde inte så mycket, jag hann ändå sova sju timmar. Det känns bra, jag har inte sovit ett normalt antal timmar på så länge och det går inte att inte vara på bra humör när man vaknar upp bredvid en annan människa. Jag skulle kunna skaffa pojkvän för bara den sakens skull. Att ha någon som kysser en i nacken när man vaknar och som somnar med sin hand i min. Det är fint.

Igår blev det storshopping! Eller kanske inte, men jag köpte ett par skor :D Det är ohälsosamt att ha pengar och att vara mig, men de här var faktiskt helt oemotståndliga. Ett par bruna snörskor, som är en aning spetsiga. Precis vad jag har letat efter. Dessutom var de billiga och kostade bara 250 kr, och hittades i en liten secondhand affär som jag tyvärr inte minns namnet på just nu. Det var enkelt att hitta dit dock, man går ner längs med gågatan och sen svänger man in på Kääääärleksgatan, som Astrid tog bilder av för att det lät så sött. Jag och Hedvig fick stå under gatuskylten och se snälla ut :D Oavsett, det var en bra affär och jag har svårt för att hitta kläder i secondhand affärer men skor och väskor fanns det i massor! Fina sådana dessutom, och många skor i min storlek. Jag önskar att jag skulle ta studenten i år, då hade jag lagt ner lite tid på att hitta en speciell klänning som ingen annan har.

Får ta en snygg bild på skorna senare. Nu ska jag alldeles strax ta mig ner till Retro här i Ystad och införskaffa mig min fina väska som jag har suktat efter såååå länge. (Sen i lördags.) Det är okej att shoppa loss om väskorna kostar 50 kr. För övrigt undrar jag när Karl hade tänkt ha sin 20-års fest?

~

I think you've got your timing wrong

Jag har fortfarande inte berättat vad jag gjorde i helgen, och av någon anledning känns det märkligt tungt. Så fort jag kom hem idag öppnade jag upp ett Word-dokument och sen började jag skriva. Det är som ett vattenfall av ord, det forsar ut, otämjt och så långt ifrån civiliserat som det går. Jag antar att det verkligen behövs, och här i bloggen kan jag tyvärr inte skriva precis vad som helst. Möjligtvis kopiera vissa delar och modifiera dem en aning, så att inte folk behöver hängas ut helt och hållet haha.

Helgen har spenderats i Malmö, i stort sett. Jag har sett på tre filmer, varav Död Snö hade jag inte sett innan och jag rekommenderar den starkt. Det är en norsk film, vilket är tufft bara det, och handlar om ett gäng läkarstudenter som åker ut i fjällen för att åka skidor och... supa, typ. Problemet är att de är inte ensamma i fjällen. De delar den med de mest fasansfulla varelser man kan tänka sig... NAZI-ZOMBIES! Filmen varvar blodigt splatter med en del skrämmande ögonblick (jag var helt ärligt livrädd första timmen) med en hel del roliga scener och originella sätt att ta död på zombies (jag skrattade sjukt mycket andra timmen). Helt klart sevärd. "Told you we should've gone to Sunny Beach!" De andra två filmerna var Hannibal och Bourne Identity.

På söndagen hade jag ett par timmar att slå ihjäl så jag promenerade från Värnhem till centrum i Malmö och sedan gick jag runt i Slottsparken tills jag fick sms från Robin och Torbjörn som sa att jag kunde hälsa på dem, vilket var perfekt. Så jag satt i deras lilla vardagsrum och pratade ett par timmar och beundrade mina vita strumpbyxor som var helt svarta om fötterna eftersom att mina vackra skor färgade av sig -.- Nåja, sen gick jag till Hemköp och köpte grönsaker och sen gjorde vi wok vilket var helt sjukt gott! Vi hade ananas i, och det är numera min nya drog. Ananas på burk > vindruvor any day. Billigt är det också. Pratade hela söndagsnatten, sov hela måndagen.

Jag fick en bekräftelse idag, och åh, vad jag har längtat efter den! På torsdag ska jag genomlida ett telefonsamtal till sen... Sen ska jag bara vänta. Vänta och hoppas. Som tur är har jag en del saker att hitta på tills dess. Imorgon ska jag t.ex. till Malmö (igen, jag borde flytta dit) och träffa Astrid & Hedvig! Jag ser så fram emot det, har inte träffat dem på evigheter :D Och sen ska jag nog laga middag med en viss Malmöbo (igen, mer specifikt är det dit jag borde flytta, haha) och åka hem igen tidigt onsdag morgon. Jag har hittat en liten väska jag verkligen vill ha från en secondhand butik som öppnar först på onsdagar i veckan.

Ur Dagboken, 25/5 -09:
Han hade säkert funkat bra, trots alla mina tvivel, om än bara ett litet tag. Ett kort litet förhållande, som sen rinner ut i sanden för att vi båda vet att det inte kommer fungera. Jag vill få tillbringa fler nätter tätt bredvid honom, att njuta av hur han stryker undan mitt hår i nacken och lyssna på vad han pratar om. Då och då flikar jag in något och i bästa fall så skrattar han till och sen kramar han mig, hastigt men hårt, som för att visa hur mycket han tycker om mig just då, just det ögonblicket. Det kanske bara är därför. Jag vill ha någon som älskar mig och jag är säker på att jag kan få det också, genom att hålla mig hos honom. Men han passar inte in.

~

Anteckningar

Jag satt och hade tråkigt tidigare idag och fick för mig att jag skulle kolla i min mobils anteckningar. Jag älskar att göra sådant. Hittade ett antal anteckningar som jag gjort under bortglömda tillfällen, och jag tänkte dela med mig av ett par.

Saker som alltid kommer förbrylla mig: hur jag kan lämna Irland med ett ojämnt antal strumpor.
Saker som gör mig lycklig: Att gå förbi ett fönster där de spelar November Rain på högsta volym.


Midnight televison flickering in a soft blue light
making me a part of a parallell universe
And if I close my eyes,
I can imagine hearing your voice
somewhere deep within the commercials
With closed eyes I let you charm me
and I know that if I ever told you
You would laugh
and smile your smile
and I'd die a little inside
for not being there

Den sista är väl mer någon slags poetisk anteckning, men dock, en anteckning! Skrevs sent på natten när jag låg och såg på natteve utan att ha ljudet igång. Det är trevligt. Hela ens liv blir blått och svart.

~

Avsmak

Jag är så feg.

~

Utomordentligt morgonhumör

Tre timmars sömn inatt men jag är pigg!
Och glad!
Och... vem försöker jag lura? Nu försvinner jag iväg för en lång "Introduktion inom Vård och Omsorg". Vi ses igen någon gång efter fyra.

~