No nay never

Så var första dagen i Dublin (igen) avslutad. Bor på samma hostel igen, Litton Lane Hostel, och receptionisten kände igen mig! Eftersom att jag ska stanna så länge och hostlet är halvtomt så fick jag dessutom ett rum helt för mig själv. Det är jag och tio sängar jag kan välja mellan, haha. Tyvärr på tredje våningen så jag tvingades släpa upp min väska för de djävulska trapporna som jag oroade mig för men det gick bra. Inte en enda dödsolycka där jag tappar väskan och den faller tre våningar ner på någon stackars turist. Fick även nederdelen på våningssängen vilket är härligt. När det väl kommer hit folk slipper jag klättra upp för stegen mitt i natten och oroa mig för att han/hon ska vakna och se mina fötter två centimeter från sitt ansikte. (Det fina med att bo på tredje våningen är förresten att man kan ligga och lyssna på regnet som smattrar mot takrutan, insåg jag precis.)
Lyssnar även på musiken som spelas på puben/klubben här i närheten. Det är tryggt att höra att de fortfarande spelar samma musik som sist; The Wild Rover (No Nay Never), Sex On Fire, I Believe In A Thing Called Love etc. Tillsammans med ljudet av skratt och polissirener några gator bort. Åh, nu började de spela Ruby Ruby Ruby! Jag älskar detta. Imorgon ska jag ta mig ner till arbetsförmedlingen och fixa jobb, gå runt lite i Temple Bar och se ifall några nya skumma affärer har dykt upp och därefter ska jag testa ett nytt lunchställe. Måste hitta ett som är bra och billigt, om jag vill överleva. Munchies har sjukt goda bagles för 2,5 euro, men jag kan inte äta bagles i all evighet. Tror jag. Om jag orkar lägger jag upp lite bilder imorgon. Härligt att man har tillgång till ett trådlöst nätverk här på sitt rum!