Rant

Jag har hamnat där igen, i det där farliga, svarta hålet även känt som min mer deprimerande sida. Och jag avskyr den, jag avskyr den verkligen över allt annat! Den gnälliga versionen av mig, när allting går fel och jag klarar ingenting. Det känns verkligen så. Jag klarar ingenting. Teknisk support som ska vara så enkelt och lätt och passa mig perfekt... Jag klarar inte ens det första testet som existerar för att sålla bort idioter och okunniga människor som mig. Jag kom ca 14 frågor in i testet innan jag gav upp. Inte nog med att jag för det mesta inte förstod vad de frågade efter, det faktum att jag använder Word/Excel/Powerpoint/Access på svenska gör att jag inte hade en susning om vad de engelska kommandon som nämndes innebar och om jag faktiskt förstod så råkade jag ut för problemet att jag använder den nyaste versionen och frågorna är uppenbarligen inte skrivna för det. Hur ska jag någonsin klara ett tekniskt test?
"Well, screw the test" tänkte jag och tog itu med nästa mail som beordrade mig att fylla i deras profil online. Inte så svårt. Trodde jag. Det hade inte varit så svårt om de inte begärde fyra olika referenser för att man ska kunna spara profilen. Jag skulle möjligtvis kunna leta fram en referens, men knappast fyra. Efter att ha suckat och stönat lite stängde jag ner det fönstret med. Tredje och sista mailet. Det lät bra. Inga konstigheter. "Wait for my call". Det kan jag göra. Sen upptäcker jag ett litet tillägg längst ner i mailet. "We are also working with xxxx, please ensure you do not apply to them as well." Jag är för flitig för det här, jag har såklart redan kontaktat det företaget och det var de som ville ha fyra referenser.
Varför går inget som jag vill? Inte nog med att jag inte får jobb, jag skrämmer dessutom bort de jag tycker om. Mina misslyckanden gör mig gnällig och cynisk och bitchig och jag gör narr av folk på deras bekostnad och det gör mig så fruktansvärt jävla rädd. Jag vill inte ha mina absolut värsta sidor så nära till hands. Jag vill vara enkel, obekymmersam, inte någon svåråtkomlig och komplex idiot som konstant behöver bekräftelse för att kunna vara lycklig. Jag är så konstant medveten om att jag har så mycket mer än jag förtjänar och någon gång kommer ödet försöka balansera det och ta bort alla de bra människorna i mitt liv. Jag kommer att stöta bort dem för det är så jag gör. Det är så mitt liv håller sig i balans.
Åh. Jag önskar att jag kunde stänga av datorn, krypa ner i en varm säng bredvid en varm kropp och glömma bort lite av mina tankar. Verklighetsflykt. På fredag får jag lov att fly undan. Bara fyra dagar kvar. Såvida jag inte har lyckats stöta bort den enda bra personen på behändigt avstånd tills dess.