Thursday, July 9, 2009
Som en liten fästing
Jag hatar att jag är så svag för känslor när det involverar unga män eller vuxna pojkar. Som en liten fästing som envist sitter fast och suger i sig allt det goda, allt det förbjudna. Råkar det bli känslosamt och jag hör hur din röst darrar till, så subtilt att det knappt existerar, kan jag kasta mig framför en vagn för din skull. Skymtar jag en tår är jag genast där. Kramar, kysser dina kinder, stryker ditt hår. Något slags behov av att vara behövd.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment