Tillfällen som dessa

Någonstans hann den här dagen gå helt fel, fastän den knappt börjat. Den gick nog fel redan igårnatt, när jag låg med mobiltelefonen i handen, skulle ställa in en lämplig tid för väckarklockan... och lyckades med bedriften att somna först. Jag hann inte ens låsa upp knapplåset innan mina ögon stängdes. Med andra ord så vaknade jag vid halv tolv, kände hur trött jag var och att "det är inte lönt att stressa, det finns inte en chans att jag hinner till Nicolettes loppis", somnade om och vaknade igen strax efter ett. Väldigt utvilad och besluten om att komma in i duschen och få nytvättat hår så att jag blir presentabel och hinner med allt annat viktigt som jag måste göra idag. Då kommer mamma hem med viktiga möten klockan tre och shit vad hon har bråttom och gissa vad jag fick höra idag och mitt ömma hjärta smälter och jag säger under ett svagt ögonblick "Men hoppa du in i duschen nu då". Jag borde lagt mer tyngd på "hoppa". Hon börjar tappa upp ett bad i vårt badkar och sen pratade hon i telefon och berättade alla viktiga saker som hänt i hennes liv medan vattnet fick svalna lite. Under tiden som jag raslöst vandrade runt här och gnisslade tänder för att jag då och då får för mig att man ska vara snäll. Det är bevisligen en dålig idé.

När hon är klar ska jag tvätta mitt hår och sedan hinna med allt viktigt. Vågar jag hoppas på att sovrummet hinner möbleras idag ändå? Det ser inte ljust ut.

~