En rörelse i ögonvrån

Jag är vaken och jag är lugn. Trots att ingenting gick riktigt som det skulle idag. Jag som trodde jag skulle få ett bestämt besked får nog vänta ett par dagar till. Vet inte riktigt om jag helst hade velat bli ledsen eller att fortsätta vänta. Om man säger såhär... Jag var så nervös imorse att jag kräktes, och det är verkligen inte likt mig. Och jag vill fortfarande inte säga något just in case att det inte går vägen. Vilket det säkert inte gör för jag fuckade helt på ett moment. Nu vill jag få telefonsamtal nummer 2 överstökat så att jag kan åka till Malmö och äta pannkakor och slippa tänka på telefonsamtal 3... om jag nu ska få ett sådant.

Usch. Fan. Jag har förstört det. Jag var så lycklig.

~