Le Kökskamp!

Dagarna går fort förbi trots att de är längre än någonsin. Och det är fredag och jag är ensam hemma. Dock är jag inte på något vis olycklig, ska det tilläggas. Detta är helt självvalt. Igår var jag hurtig och aktiv och begav mig ut på femkamp (oh yeah!) och det var... intressant. Vi blev snabbt indelade i två lag; Min mamma, min morbror och Elias i det ena laget ("Lag Yvonne leder!" skrek mamma någon gång när det gick bra för dem men tystnade snabbt när de övriga lagkamraterna gav henne ogillande blickar) och Johannes, min lilla kusin Sarah samt mig själv i det andra laget. Jag och Johannes gav varandra några tydliga blickar som sa något i stil med "Det här fixar vi utan några problem alls". Det var inte riktigt så lätt.

1. Jörgen, Sarah och Elias grillar korv
2. Johannes svischar förbi i sin snobbiga sjömansjacka
3. Mamma och Johannes har djupa diskussioner kring regelbrott
4. Sarah övar inför första grenen

Som sagt, tji fick vi. Det gick inte riktigt så bra som vi hade planerat. Första grenen var "Bollkastning med matslev i hink" vilket innebar... ungefär precis det jag nyss sa. Man hade en boll i en matslev och sen skulle man kasta bollen i en hink som stod ett par meter ifrån. Vårt lag skrapade ihop tre poäng, jag fick i en boll, och Johannes två. Tyvärr fick "Lag Yvonne" ihop fyra poäng. Nästa gren var tre-manna-löpning. Det gick rent åt helvete. Johannes och Sarah kunde inte riktigt synkronisera sina steg (märkligt, han är två meter och hon är typ en) så den förlorade vi med. Tredje grenen var simpel, man skulle skjuta en fotboll mellan två hinkar. Det blev oavgjort och en representant från vart lag fick köra straffar tills Sarah klassade ut Elias. Ett poäng åt vårt lag! Nästa gren var klurig; "Kast med köksredskap". I stort sett samma sak som den första, fast man kastade hela köksredskapet. Jag fick i en visp, men det var också allt. Elias och Sarah var ungefär lika dåliga och fick inte i någon alls. Johannes klarade två, och detsamma gällde för Jörgen. Alltså var det bara min visp kvar mot mammas bollkänsla. Hon har visserligen ingen alls, men kasta köksredskap, det anade jag att hon skulle vara bra på. Och jag hade rätt, hon fick i vispen och en slev.

Sista grenen var vanlig stafett och Sarah sprang förbi mamma med flera sekunder till godo. Men det räckte inte, vi förlorade ändå. Till mitt försvar så höll mitt knä fortfarande på och krånglar. (Och gör än idag.)

Har snart slut på vindruvor fastän jag köpte dem för fyrtio minuter sen :<>

~