Som jag hade dig förut

Är på så gott humör. SJUKLIGT BRA HUMÖR. Och lite hyper också känner jag. Det är en viss Malmöbos fel, som har skickat enorma mängder med poppig synthmusik. Ovanligt mycket av det är helt okej att lyssna på. Jag kan sträcka mig så långt som att gå med på att en del av musiken är riktigt bra. Jag blir lite studsig. Det kan ha och göra med ett visst telefonsamtal igår som gick väldigt bra. Nu väntar jag bara på att få ett sista telefonsamtal, sen har jag fått ett klart besked och då vet jag lite mer om min framtid. Det är både fruktansvärt bra och fruktansvärt läskigt.

Gårdagen var trevlig, jag åkte till Malmö och gjorde pannkakor, samt plättar (när jag flyttar hemifrån blir mitt första viktiga inköp ett plättjärn. Det eller en färgglad 50-tals telefon. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som borde prioriteras först) som vi kunde äta till frukost idag. Senare på kvällen såg vi Taken... Min åsikt om den var inte helt bra. För det första så hade huvudrollen usla punchlines, hans dotter betedde sig som en idiot, slutet var inte helt överraskande och sensmoralen verkade vara att det är helt okej att amerikaner skjuter alla möjliga skyldiga och oskyldiga, så länge det är i Frankrike. Men vi hade förväntningarna att det skulle vara lite hjärndött action och just de förväntningarna uppfyllde filmen. Liam Neeson spelade huvudrollen och han är nordirländsk om jag inte minns helt fel. (Ja, jag har hakat upp mig på allt som har med Irland att göra).

Nu ska jag lyssna genom på de hundratals låtar jag har bland "Mina mottagna filer" som jag inte har orkat bestämma mig för huruvida jag borde spara dem bland all annan musik eller inte. Åh, vilken bra dag.

~