Charity

Johannes gav mig nyss en hundralapp. Helt utan anledning. När han sträckte fram sedeln åt mig så stirrade jag bara dumt på den tills han tröttnade och sa "Skit i det då, då behåller jag den". Då kom jag förstås till mina sinnens fulla bruk och ropade/skrek "Nej, jag behöver den! Tala bara om varför!"

Men det gjorde han inte. Han bara ler sitt luriga leende och gav mig hundralappen. Jag funderar på om han har tagit sönder någonting, eller lånat lite pengar av mig utan att fråga. Känner att jag måste räkna mina pengar ytterligare en gång bara för säkerhets skull. När jag tänker efter så kan det möjligtvis vara så att den är från farmor & dida. Nåja, den är välbehövd.

~